/.../

Jag lyfter guldgrunden och undermålningen

tills träet med dess täta ådring ligger bart:

En gammal planbit av oliv, som sågats ur

ett stormfällt träd, en gång för längesen

vid någon kust mot norr. Där finns i träet

nästan igenväxt, ögat av en kvist

som bröts i trädets ungdom någon gång –

Du ser på mig. Hodigítria, Philoúsa.