Hört i drömmen år 63 ..
Gunnar Ekelöf läser egna dikter; (1967). Sveriges Radios förlag lp/mc
10
Hört i drömmen år 63, den 15 i höstmånaden på natten:
”Ddu ligger sovande i en sarkofag utan botten” –
Halvväckt av dessa ord, varken sovande eller helt vaknad
framträder marmorkistan för min syn nu mera tydligt
skuggad och vitskimrande, med några klara detaljer
först de grovhuggna insidorna, två långa, två korta:
Stenhuggaren har här inte gjort sig mycket besvär
överallt syns märken av mejseln, hörnen är runda
Allt sitt kunnande tycks han ha ägnat det yttre
Där finns frukter blommor fåglar delfiner bukranier
brottstycken också av myter, två gestalter i snäckor
som över huvudet håller var sin vindfyllda slöja
Jag letar efter mitt namn – då slår mig med drömmens
klara logik, att eftersom kistan inte har botten
saknar den också ett lock. Och den som där vilar
ligger med ryggen mot Intet och ansiktet vänt emot Intet.
Endast de fyra väggarnas kraftfält håller den sovande
svävande mellan det torftiga inres tvång att försaka
och det med myter smyckade yttres makt att begära –
Jungfru, o Átokos, när detta kraftfält skall brytas
låt mig i drömmen varken bli återfödd eller avlad
Det som var före detta har inga ärr efter mejslar.
Det som är hädanefter har inga frukter och blommor.
Gunnar Ekelöf. Vägvisare till underjorden. Bonniers, s.
Cover: Vidar Forsberg